Aldrig mer...
Nu är jag i mål och sitter i bilen på väg till syster och Ola i Västerås! Detta är nog bland det värsta jag utsatt mig för frivilligt i mitt liv! Varje km var en plåga, konstigt nog så var de 4 sista km de lättaste! Då såg jag ljuset i tunneln och spurtade tom förbi några! Men då hade jag en distans kvar som jag kunde relatera till, en sträcka jag upplevt förut!
Men nu är jag osvenskt stolt över mig själv!!! Jag KLARADE de! Ingen höjdartid, men det var inte viktigt i det här sammanhanget! Har man inte åkt mer än några gånger i vinter och innan dess inte åkt sen jag var 8! Då är jag glad att jag klarade 3 mil överhuvudtaget!
Nu är vi snart i Västerås igen! Ska ta mig en varm dusch och kanske en powernap sen ska vi ut och äta och fira!
Saknar mina små troll men imorgon
Får mamma träffa dem igen!
Bilderna jag bjuder på
Är innan vi visste vad vi gav oss in på, få fortfarande glada 😜
Ja herregud,3 mil är ju skitlångt!! Tycker du är jätteduktig och det är klart du ska va stolt över dig själv!! Fira ordentligt ikväll!! Kram Jessica
